Ämne: Svenska Titel: Tuppen och ringen EN GÅNG tappade en kvinna sin diamantring på gårdsplanen. Hon letade efter den överallt, men när det mörknade förstod hon att den var borta för alltid. Några dagar senare gick en tupp och pickade i gruset, när han fick syn på något som glittrade i solskenet. Han pickade envist på det och undrade om det kunde vara ett nytt slags säd. Men det var så hårt att det nästan splittrade hans näbb. Han begravde åter det glittrande föremålet i jorden och sa: - Andra kanske tycker att du är en fin sten, men jag har ingen användning för dig. Jag föredrar i varje fall en handfull korn. En vis man sätter bara värde på sådant som han kan ha nytta av. Tuppen och ringen" är en fabel som är hämtad ur boken "Aisopos fabler". Den börjar stilenligt med "En gång" och sedan följer en kort inledning när kvinnan tappar sin ring. Kvinnan är bara en bakgrundsfigur men nödvändig för handlingen. Sedan följer den egentliga handlingen och vi möter tuppen för första gången. Tuppen är i bästa fabelstil både klok och kan tala. När tuppen sedan hittar ringen ligger berättelsen på klimax. Ringen som kvinnan så förtvivlat letade efter har stort värde för henne, antagligen har hon fått den av sin älskade. Tuppen däremot har ingen nytta av den utan lägger tillbaks den i jorden. Hela historien utspelar sig på en och samma gårdsplan, antagligen på en bondgård eftersom de har en tupp. Språket är rakt och lätt att förstå, även för barn. Det är antagligen förenklat i översättningen. Stilen är typisk för en fabel med starka grepp för att fängsla läsaren, t ex "det nästan splittrade hans näbb”. Slutet består av en klok kommentar från tuppen och sedan följer så klart en sensmoral. Den menar att olika individer sätter värde på olika saker, s kaffektionsvärde. Det kryllar inte direkt av symbolik i denna berättelse. Diamant är ju ändå något som anses vara värdefullt, men det splittrade nästan tuppens näbb. En annan sak som kanske inte är lika tydlig är mörkret, eller natten. Det som är förlorat eller borta kan symboliseras med mörker. I det här fallet är det kvinnan som tror att hennes diamantring är borta för alltid när det blir mörkt och natten faller. Jag tycker att den här fabeln är en jämförelse gentemot dagens prylsamhälle där alla ska ha en massa prylar. Den står sig även idag med andra ord och kommer nog alltid att göra det.